Idag är det nyårsdagen? Var festen kul igår? Lite bakis? Statistiskt så speglar svenskarnas mående idag nog den svenska arbetskraftens motivation ganska väl. Vissa är på topp, uppe med både tuppen och Paolo Roberto redan klockan sex för en löprunda och yoga. Några andra ser fram emot en ledig dag med allt som hör därtill. Men en övervägande majoritet känner sig något eller mycket slitna och tillbringar hellre dagen hemma i soffan, med pizza och Cola, Ivanhoe på televisionsapparaten och tar på sin höjd tar en stärkande promenad för att få lite frisk luft. Men om några dagar har den kollektiva nyårsbaksmällan släppt för de flesta.

När det gäller hur vi mår och presterar på arbetsplatsen kommer dock baksmällan hålla i sig ett avsevärt längre. Tyvärr.   

isbjorn-bakfull                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

Innan jag drar igång vill jag bara förtydliga en gång för alla. Jag kritiserar INTE våra hårt slitande chefer och medarbetare runt om i hela landet. Tvärtom, jag vill att de ska få mer stöd, mer återkoppling, mer tid och fokus på ledarskapet, mer utbildning och mindre fokus på administration och krånglande system som långt ifrån inte alltid skapar värde. Varför det? Jo, forskningen visar obarmhärtigt att chefen är en av de allra viktigaste faktorerna i jakten på att skapa den värdefulla motivationen hos deras medarbetare. Motivation som i sin tur leder till ökade prestationer, bättre kvalité & måluppfyllelse, mer lojalitet och ett ökat ekonomiskt resultat. Forskning visar bland annat att företag med engagerade anställda har mindre sjukfrånvaro, presterar bättre och är i snitt 22 procent mer lönsamma än sina likvärdiga konkurrenter.

Säger en sak men gör en annan
Vi smygstartar med ett exempel som är tämligen symptomatiskt för hur människorna i organisationerna prioriteras och värderas i dagens svenska företagsklimat. I VD-barometern 2015 anser cirka hälften av de tillfrågade vd:arna att medarbetarengagemang respektive ledarskap är de viktigaste utvecklingsområdena för att öka tillväxten. Samtidigt har endast 1 procent det som sin främsta prioritering. Man säger en sak och gör något annat. Däri ligger också förklaringen till varför så få strategiska beslut och förändringsinitiativ blir verklighet. Man säger en sak, men vågar sen inte omprioritera, göra nytt och se på den långsiktiga vinningen.

I vilket fall. Statistiken talar sitt tydliga språk, det har den gjort länge. Kvalitén på det svenska ledarskapet dalar, strategiska beslut förverkligas inte, förtroendet för ledningsgrupper närmar sig samma förtroendenivåer som bilförsäljare och den samlade svenska arbetskraftens motivation lyser alltmer med sin frånvaro. Men ingen, eller få, har lyssnat ordentligt. Ännu färre har gjort något åt det. Det är dags att ta tag i det. Nu.

Inte bara prestationerna som mattas av
Det gror ett missnöje bland svenska chefer och medarbetare, hos vissa sprutar det ur öronen och andra upplever det bara som en fjäderlätt känsla som fladdrar förbi. Sjukskrivningar orsakade av den psykosociala arbetsmiljön (ledarskap, arbetsbelastning, tydlighet, prioriteringar och så vidare) har eskalerat de senaste åren. Vissa som sjukskrivs på grund av detta kommer kanske aldrig tillbaka till arbetsmarknaden och på en individuell och mänsklig nivå blir konsekvenserna katastrofala. Sorgligt. Onödigt. Oansvarigt.

communicationcartoon-300x275Och det är inte konstigt. Inte konstigt alls. Mycket händer som sker på bekostnad av engagemang och motivation. De senaste tio åren har kostnadseffektiviseringarnas vindar knappast inte undgått någon, allra minst våra chefer och medarbetare. Våra chefer får allt mindre tid att leda samt ett litet eller obefintligt stöd i sin ledarroll, färre ska göra mer, det ska gå fort, det ska kontrolleras och det ska rapporteras. Ofta utan ett uttalat och kommunicerat mål och syfte.

Skymtar vi ljuset i tunneln?
Detta drabbar givetvis våra chefer och medarbetare och i slutändan många av våra organisationer med full kraft. Det ser vi i undersökning efter undersökning och det ser inte ljusare ut:

  • Endast 16 % av Sveriges medarbetare är motiverade och endast cirka en av tre chefer uppnår en god ledarskapsstandard
  • Tydliga mål, ansvarsområden, rollbeskrivningar och feedback är det den svenska medarbetaren mest efterlyser av sina närmste chef
  • Förtroendet för ledningsgrupper är lägre än någonsin
  • 7-9 av 10 strategiska beslut förverkligas aldrig
  • Endast 5 procent av ett företags anställda förstår och kan
    använda dess strategi i sin arbetsvardag
  • En nyligen genomförd undersökning bland chefer i landets 60 största företag visade:
    – 84 % av de tillfrågade var nöjda med sina strategier
    – 3 av 4 uppgav samtidigt att strategierna inte förverkligades på grund av att de misslyckades med att medvetandegöra medarbetarna om dem. Trots att de ansågs som den enskilt viktigaste faktorn för framgång för organisationen.

*Referenser: McKinsey, Ennova, Gallup, Acando, Prosci, Harvard University, Nordisk kommunikation

Dags att tända lågan igen?
Men, och detta men är viktigt. Det brinner också massor av lågor, stora som små runt om i HELA Sverige. Några stora lågor med fast sken men också massor av små som försiktigt fladdrar i vinden. På verkstadsgolven, butikerna, kontoren, ja överallt väntar lågorna på det där extra syret som får dem att blossa upp igen.

candles

Och det handlar inte om att mesa med de anställda. Tvärtom. Fram för mer prestations- OCH personinriktat ledarskap. Att visa uppskattning. Ge förtroende. Ge utmanande och tydliga mål. Ge dem förutsättningar att nå målen. Ställa krav. Ha en återkommande återkoppling på både på individ- och gruppnivå hur arbetet mot de uppsatta målen fortskrider. Allt för att gifta samman ledning och medarbetare så de rör sig mot samma mål och uppnår uppsatta resultatmål, nödvändigtvis inte ekonomiska.

Och framför allt visa medarbetarna att de är viktiga för organisationen. På riktigt.

Via forskningen vet vi vad som skapar både organisatorisk och ekonomisk framgång. Kopplingen mellan duktiga chefer som bidrar till motiverade medarbetare som känner sig uppskattade, synliga, kompetenta, viktiga, involverade, har en tydlig bild av vad de ska göra och är både införstådda och insålda på att den utstakade vägen är både rätt, riktig och viktig, är i relation till en långsiktigt ekonomiskt hållbar och konkurrenskraftig organisation oerhört stark.

Ett axiom om ni så vill (slå gärna upp ordet, det fick jag göra).

Tänka är silver, göra är guld
Vi ser lysande exempel på företag som både har förstått att människorna i organisationen är de som levererar kundvärde och resultat och agerar därefter. Men de är få, i alla fall om vi får tro på statistiken. Det räcker inte att veta. Det räcker inte att vilja. Vi måste börja göra. Det tar tid och kommer att kosta både tid och pengar. Men så länge vi inte vågar lyfta blicken från Excelarket och se längre än till nästa kvartalsbokslut så kommer vi ha fortsatta problem med vårt ledarskap och dit evidensbaserad kopplad motivation, prestation och ekonomiskt resultat.

Vi måste åter (har vi förresten nånsin gjort det?) vända blicken, fokus och prioriteringar mot våra chefer och medarbetare. Ha en tilltro att alla kan och vill bidra till sin organisations framgång. Det är knappast någon vettig människa som säger emot mig när jag menar på att en medarbetare som är jäkligt motiverad, kompetent, bekräftad, tycker det är fantastiskt kul att gå till jobbet och som brinner för både företaget och dess framgång presterar bättre än dess motsats. Eller?

Nu är det dags vässa geniknölarna och kavla upp ärmarna
Var ligger då ansvaret? Givetvis hos uppdragsgivare, i styrelser och ledningsgrupper. Deras prioriteringar är de prioriteringar som kommer att genomsyra organisationen. Vill man inte ha och prioriterar en sund organisation och strävar efter ett bra ledar- och medarbetarskap så gissa vad? Då kommer man heller aldrig att få det. Det kommer inte ens tusentals ”paragraf 10 i arbetsmiljölagen” komma åt.

Och slutligen till det viktigaste, vilken slags företagskultur vill vi ha i Sverige?
Den stora frågan är ju, om vi bortser från den ekonomiska vinningen i att satsa på sina chefer och medarbetare, vad det är för företag och organisationer vi vill ha i Sverige? Ett arbetsklimat och en företagskultur som får människor att tappa gnistan, prestera sämre och i värsta fall bli sjuka?  Som inte på lång sikt bidrar till en stabil ekonomisk och konkurrenskraftig tillväxt, både nationellt och internationellt? Eller vill vi ha svenska organisationer och ett företagsklimat som sprudlar av konkurrenskraft, styrka, framåtanda, motivation, jävlar anamma, förändringskraft, måluppfyllelse, innovation, fart och samhörighet?

Jag tror att alla är rörande överens om att det sistnämnda är att föredra. Så om vi alla tar oss i kragen och vågar lyfta blicken, tar i frågan på allvar. Får upp den på agendan i både styrelserum och på ledningsgruppsmöten och börjar ta små steg i rätt riktning så kommer vi på sikt att bygga en företagskultur som resten av världen förmodligen både kommer att eftersträva och avundas.

Men vi måste först av allt inse att vi inte enbart kan spara oss till ledar-och medarbetarskap i världsklass, vi måste våga satsa också. På människorna i organisationen.

Och vi måste börja nu.

Ha ett fantastiskt 2016!

/Johan